kerlek.blogg.se

28 okt 2012
Kl är 05,09 och det är klart väder och månen håller på att gå ner, det är fullmåne och hur vacker som helst. Det är nästan vindstilla men -3,3 gr. Nu har vi bara oktober. Hur ska man kunna genomlida hela den långa kalla vinter, stackars mina små fingrar som har så ömma leder redan nu, hur ska det bli innan våren och värmen kommer?
Så länge det är varmt här inne och jag har datorn och jag kan inbilla mig att Gertie (jätti) och Kotten kolla min blogg minst en gång per dygn så har jag roligt med att skriva och på det viset dödar jag en massa tid.
Katterna ligger i var sin soffa och är inte nåbara för dom är så helt avslappnade och sover så djupt att jag tror inte det går att väcka dom. Tänk så mycket bättre dom har det än dom vilda djuren som måste stå ut med kyla mörker och många gåner snö, kanske att det värsta än då är osäkerheten att det ska komma något djur som ser dom som sin meny. Tur att man inte är en hare eller räv som inte är omtyckt av någon, haren älskar vi ju för den är så god även på vår meny.
Jag backade min arbandsklocka en timma redan i går kväll och resten av alla mina väggklockor i dag.
Det är nog inte många som är så tacksamma som jag är för mitt jobb för jag trivs så bra och har så roligt. I går så fick jag hjälpa några med bl a automattvätten och med att kolla trycket i ringarna, alla är så tacksamma, även personalen när jag möter dom så får jag ett gott ord på vägen och det värmer och inspirerar mig. Den som nog är mest generös med tackerna är Mia från furuby och så skrattar hon åt allt vad jag säger och då kan jag inte hålla igen utan det mer och mer lustigheter.
Ibland inbillar jag mig att jag skulle vara mer värd än bensinen, som jag får nu som lön, så jag funderar på om jag skulle kunna få lite löneförhöjning men efter den tanken så kommer det en annan hemsk tanke, tänk om jag då skulle få sparken, jag tror att jag då skulle ta tillbaka löneanspråken och krypa till korset och säga att jag kan arbeta helt gratis för det är inte bara arbetet som är så inspirerande för jag älskar min son john så mycket så jag känner det som jag skulle kunna göra vad som helst för honom. Tur att han inte läser detta för då skulle han kunna ställa ändå högre kvav på mig.
Det är som sagt så inspirerande att jobba på preem och där finns inga problem men här tar det tvärt emot så jag kan inte göra något frivilligt utan jag får i så fall tvinga mig till det och då blir det ännu värre nästa gång. Varför är det så? Jag tror att det beror på att när jag byggde, huset en gång för mycket länge sen, så fick jag tvinga mig till att slutföra det, men det tog tid och var oerhört motigt och jag tror att det beror på att jag fortfarande har så stort motstånd till att göra något på detta hus.
Jag har lärt mig mycket av, Det Okända, där andarna förmedlar att vi ska ta vara på alla fördelar i detta livet och ha så roligt och trevligt som möjligt, det kan man genom att försöka umgås med människor som man känner att kemin stämmer och att undvika dom andra. Ibland så måste man ändå vara i närheten av någon av den sorten, som på jobbet har jag en tjej som inte jag vill vara i närheten mer än absolut nödvändigt, men det måste man vid sådana tillfälle och det går och måste gå och det går bra, man får väga orden innan man släper i väg dom. Det är mycket ovanligt att jag möter någon sådan som väl är. Det är precis tvärt om för allice för henne är det sällan att det är någon som passa, så hon måste ha det väldigt jobbigt. Det är sällan som har någon som hon trivs med av hemtjänst, inte någon av tjejerna vad jag förstår, däremot går det bättre med killarna.
Allice och jag har aldrig gått ihop. Svea älskade jag mycket för hon var så snäll och hjälpte mig med så mycket så henne har jag nog mycket att tacka för att jag är så lycklig och älskar mina barn så mycket och har älskat mina före dettingar, sen att jag inte kunde få behålla dom kan ha berott på mycket bl a att jag slutade vara en männniska och i stället blev en inåtvänd ångestsjuk varelse som man inte kan begöra att någon ska stå ut med någon längre tid. I det okända, tillsammans med min psykoanalys av mig själv, så har jag lärt mig att man ska förlåta och glömma om man vill ha ett lyckligt slut på livet. Det kan kanske ses som egoistiskt att man glider fram där man inte ska skadas men om man är en överkänslig individ och vill ha det bra så är det ett alernativ. Jag kanske inte lever om ynka 30 år och då är det så viktigt att det är så fint den sista lilla stunden på planeten tellus.
Allice har vid några tillfällen tagit upp, att jag köpte gården för billigt och hon nämde att hon inte fick med någon av dom andra syskonen till att processa mot mig. Jag tror inte att någon av dom skulle velat gå mot mig, men hon var som sagt så ensam i det fallet.
Jag har bestämt att vi tre som är kvar nu ska hålla ihop den sista tiden och det tycker dom också. Erik är arg på mig nu förstås.
Allice tillhör dom som jag helst vill hålla mig från, man får ta i, vår kemi passar inte alls, hon behöver inte vara någon sämre människa för den skull, vi är olika och det måste man acceptera. Jag vill än då hjälpa henne så mycket jag kan så att hon trivs i sin svåra situation med dålig syn och alla tänkbara sjukdomar.
Inte mer än 30 år att leva sa jag, men det kan vara fel för det forskas mer än någon gång tidigare och det går fortare och fortare och dom kan bota och byta det mesta på gamla kroppar så det skulle inte vara omöjlig att jag får uppleva min 170årsdag d v s år 2100 tjugoetthundra, är man frisk och klarare i huvudet än jag är nu så skulle det vara mycket intressant, för då tror jag att ENERGIKATALYSATORN har slagit igenom helt och att alla hus uppvärms med e-caten, alla bilar, båtar, flygplan, farkoster och mycket mycket annat går på den. Jag vill inte missa det så därför så vill jag vara med så länge som möjligt. Hur skulle man se ut vid en så hög ålder när man ser ut som jag vid 82. Jo, jag vet vid den tiden så kan man nog opperera sig på så sätt att man skala huden och sätter på embryonalt odlad hud och man blir som ny på nytt, näsa och öron kommer att växa lite än då, men det får omgivningen stå ut med.
Tänk dig att det inte kostar dig något, mer än slitaget, att köra hit eller till stockholm eller till norrland för den delen. Ock vad billigt och enkelt med flyg, ingen mellansandning och mycket kortare restid, planen skulle kunna gå hur fort som hels, inget lättantänkligt bränsle som kanske väger 15000 kg, Bränslet till e-caten väger kanske högst ett hekto och så en million gånger större kraft. Alla får det bra särskilt dom fattiga.
Med tiden blir det en tillvänjning och sen bryr man sig inte och ingen sätter värde på det då. Endast dom som upplevt 30 och 40 talet kommer sätta väre då hur bra det blivit och det blir vår uppgift att förmedla det så att dom också kan sätta värde på det och njuta som jag gör nu, för jag har en viss benägenhet att ta ut allt i förskott så jag njuter just nu i fulla muggar av allt som komma skall.
Jag ska njuta av att komma in till preem nu, dom öppnar inte förrän kl 8 idag.
Nu har jag suttit här i över en timma så nu får det räcka för i förmiddag