Återblick
Kategori: Allmänt
Jag minns det som det var i går, det var den1 augusti 1963, när Vivi och jag varit på kastanjevägen 75 hos mina svärföräldrar och skulle åka hem till kampen för att lägga oss, men då kom brandbilen och körde om oss och då sa jag till Vivi att vi måste kolla så vi följde med och då hamnade vi i tegnaby, det var en byggnad som höll på att brinna och dom sa att det hade varit ett blixtnedslag. När vi kom hem så var kolckan över tio så jag kröp ner i sängen så fort jag kunde för jag skulle ju upp tidigt och jobba, men Vivi döjde lite och inte visste jag varför men det skulle jag snart få reda på. Hon ropade på mig och sa att vattnet hade gått, för hon var havande och det var det som ställde till det. Kom nu och lägg dig, det får vi ta i morgon, sa jag , men hon ringde till sin mamma och hon sa att vi måste åka till bb direkt och det gjorde vi. När vi åkte på vägen dit så sa vivi att vad tråkigt att han inte ska få en egen födelsedag eftersom min för var också född den 2 augusti. Det gick ju inte att hindra utan efter mycket möda och stort besvär så kom vår förstfödde son just den 2 augusti 1963. Jag var en av dom första pappor som fick vara med vid förlossningen, men det ångrar jag inte och jag fick reda på att vi män har det rätt enkelt när det gäller själva poppulationen. Vi skulle få ytterligare tre barn sammanlagt tre pojkar och en flicka.
Ett äktenskap inte olikt dom flesta andras skulle jag tro, bara det att jag fick för mig att jag skulle gå till en psykdoktor fick jag för mig för jag kände mig utarbetad. Jag fick sobriltabletter som jag skulle ta i några månader framöver, men efter en tid så blev jag så sjuk att jag inte kunde ta dom längre och det var just då som jag blev riktigt dålig, jag fick sådan fruktansvärd ångest så jag hade så svårt för att jobba och för att umgås med någon och naturligt vis svårt med hela familjen och sen var det det att på den tiden så fick man inte tala om ångest och psykisk sjukdom så jag försökte dölja så gott jag kunde och det kunde kanske inte sluta på annat sätt än att jag blev lämnad med min ångest och med alla dom negativa tankar och känslor som kommer då. Jag fick hatkänslor till vivi och lyckades inte få bort dom helt förrän jag gjorde en egen psykoanalys och även kroppsanalys och jag kom fram till att jag hade mig själv att skylla eftersom jag inte förmedlade min känslor för vem ska kunna förstå när dom inte vet. Å andra sidan, hade jag ändå blivit förstådd så skulle jag älskat denna kvinna än idag och resten av mitt liv. Men man ska ju se fördelarna med det som händer och det var det ju genom att jag fick lära känna mer kvinnor jag fick leka mer och framför allt lära mig mer.
Mer kvinnor och ett barn till skulle det bli och det vill jag inte ångra eller glömma men det tar vi en anna gång