kerlek.blogg.se

   På fredag den 7 december är det meningen att jag ska opereras för ljumskbråck. Jag har haft ett förberedande samtal med läkaren för ett par veckor sen så jag vet en hel del vad det handlar om. 

Jag ska duscha kvällen innan och så ska jag ha rena sängkläder och så ska jag även duscha på morgonen innan ljumskbråcksoperationen.  

Om det kommer att lyckas eller om jag kommer att lämnas över till bårhuset vet ingen annat än Gud och honom har jag dålig kontakt med.

 

Om jag skulle ha sån otur så att det blir något som går fel så har jag haft tid att meddela så många som möjligt så att dom är väl förberedda. Jag grunnar nog  mest på jobbet på preem, om dom kan uträtta mina sysslor eller om det kommer att bli ostädat och att ingen tar hand om soporna.

 

Tänk vad hemskt för mig  om allt skulle bli som vanligt och att det inte skulle märkas det minsta av att jag är borta, det skulle betyda att jag inte haft någon uppgift och jag som inbillar mig varje dag att jag har uträttat så mycket gott. Jag grunnar nog mest på mia om inte hon skulle märka något, det skulle vara genant och  bedrövligt för mig, hon som berömt mig så mycket och tackat mig så mycket och jag som har uppfattat att jag var en betydesefull person med mitt arbete som sopgubbe.

 

Snälla ni som läser mig blogg, håll tummarna för mig på fredag

 

       

                     

                             

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var 1956 när jag jobbade och bodde i stockholm. Jag hade blivit bekant med en kille och vi hittade ett par tjejer som vi gick ut med på en dansresturang. När vi ätit så skulle vi dansa men den tjejen som jag hade sa att vi fick inte sitta jämte dom för då fick dom inte dansa, så vi fick snällt gå och ställa oss någon annan stanns. Jag dansade med min tjej ändå och när vi dansat sista dansen så följde jag med henne hem, Hon bodde högt  upp på fjärde vångingen, tror jag, hon arbetade som hembiträde hos en familj och hon vågade inte låta mig följa med in i lägenheten så vi fick sitta i trappen och snacka och vänslas lite. Efter en stund så kände jag att hennes tårar rann ner för hennes kinder och på mina kinder så jag frågade vad det var som hon tänkte på.Jag trodde inte att det fanns så fina killar, sa hon, det tyckte jag var underbart så jag föreslog att vi skulle byta adresser så vi kunde hålla kontakten, för jag skulle strax därefter åka hem till mitt hem i småland.. 

När jag kom hem så skrev jag ett brev till henne och talade om hur det var hemma och lite allmänt annat. Efter några dagar så kom det ett svar som var både roligt och vemodigt för i det såg stog det att jag behövde inte skriva mer för hon ville inte ha kontakt med mig för hon visste att jag inte skulle kunna vara henne trogen eftersom jag var en sån fin männniska så jag skulle få precis vem jag ville. Så slutade den bekanskapen. Det är inte alltid bra att visa vem man är, om man nu är så bra som jag är, för jag är nog bäst då eftersom andra säger.det

Väl hemma i växjö skulle jag gå ut på dans men innan så träffade jag en kille som hette rune, han sa att jag skulle ordna två tjejer alltså en till honom också. Jag fixade en till mig och så åkte vi till honom där han spelade med sin orkester. efter det så åkte vi hem till henne. Det var första gången som jag träffade henne men inte sista för vi lyckades framställa tre pojkar och en flicka

I dag kom det fyra elever från Fagrabäckskolan och ville ställa några frågor till mig men jag hänvisade till butikschefen men hon hann inte så jag fick ta hand om det. Dom ville ha lite uppgifter om miljön. Jag frågade om dom hört talas om energikatalysatorn, det hade dom inte så jag gav dom min mailadress så lovade jag att skicka någon länk om detta. Ty med ekaten så kommer vi att rädda miljö, för den ska med tiden kunna gå att användas till nästan allt som behöver energi.

I kvällens program på vetandets värld i radion så talade dom om att dom har kommit så långt att dom har tagit vanliga hudceller och backat dom tills dom har blivit som embryonala stamceller och nu ska dom för första gången operera in dom i gula fläcken på människor. Jag visste att dom har gjort djurförök.

Helt underbart. Min syster allice har fel på gula fläcken så hon har bara lite ledsyn. Hoppas att hon kan hinna få sin sy tillbaka med en sådan operation.

Jag blir lyrisk eller nästan religiös när jag hör sådana underbara nyheter. Tänk vad många som kommer att bli lyckliga av detta, som har råd med det förstås om inte försäkringskassan betalar

Den 27 november 1900 föddes min mor.

Varför älskade jag inte henne så mycket när hon levde som jag gör nu?

Hon var nästan lika känslig som jag är men hon kunde visa sin känslighet mycket mer än jag gör. men hon hann inte vara tillsammans med oss något det var bara arbete för henne. Jag glömmer aldrig hennes omtanke om mig och hennes goda bondkringlor för att inte tala om havrekakorna, Ibland så blev dom misslyckade och det berodde på att hon tagit för mycket smör i och då flöt domut mycket men då visste jag att dom var extra goda också

I morgon är det jämt 112 år sedan min mor föddes.

Förr brukade det vara snö och oväder då. Jag minns när min far och jag satte upp snöstaket här på den dagen och det var minusgrader och snöade. Tänk vad mycket varmare och bättre det har blivit tack vare utsläppen. Om vi kan öka utsläppen så blir det ju ända varmare och skönare, men hur gör jag då. Andra vill inte släppa ut mer men jag vill ha varmare och då är det en möjlighet att få en bättre miljö för sådana fryskycklingar som jag.

Nej hu är det dags för lunch och sen ska jag åka in till preem och jobba. Jag börjar kl 5,30 och sen så öppnar vi kl 6,00. Det är en massa förberedelser.

 

http://blogg.vk.se/riskmanagement/etikett/gratis+energi

Nu har jag sprungit längörundan på 7 km och så har jag duschat och rakat mig och bytt till rena kläder.

Nu känns det verkligen skönt. Det var bara 2,2 plusgrader men det blåste inget så det kändes inte kallt på något sätt..

Ibland så tänker jag som så att om man alltid hade det så skönt och bra som just nu då skulle man nog inte sätta värde på det. Det kanske är just för att man har genomlevt svårigheter som man sätter värde på det sköna? Tänk om det är så att tack vare svårigheterna så blir livet bättre, då skulle vi egentligen bejaka det negativa mer och se det som positivt. Det låter för dumt, men det finns lite i det ändå.

 

Samlevnad tycker jag är så viktigt att det borde komma upp på skolchemat Vad skulle vara viktigare än att man har en fin relation med sina medmänniskor. Man skulle kunna lära sig att man trivs olika bra med olika människor. En del känns det som man skulle vilja vara tillsammans alltid och andra vill man komma ifrån så fort som möjligt. Det är väl inget fel att man får lära sig det och tänk hur viktigt det är att man väljer rätt partner när man skaffa barn. Har man valt en som man helst av allt vill vara nära så länge som möjligt så blir det ingen skilsmässa och det skulle betyda att vi får lyckligare barn och föräldrar för att nu inte tala om kostnaden, den lilla kostnadsökningen som blir när samlevnad kommer upp på chemat kommer vi att få tillbaka många gånger om. Självklart kan man inte alltid få ha dom männniskor man tris bäst med i sin närhet, för på arbetet måste det bli någon gång att det blir en som inte man trivs riktigt men då måste man styra känslor och ord.
Vad tycker du?

Oförhandsgranskat

Fråga: Min fråga är av mer allmän karaktär gällande andras rökning. Jag har själv väldigt svårt för odören och samtidigt flera vänner som har tillräckligt allvarlig astma för att få svåra direkta besvär bara av att passera en rökare på stan. Jag vill tro att de flesta rökare inte menar illa, men det verkar finnas många som inte alltid tänker sig för. Ett klassiskt exempel är de som ställer sig och röker vid entréer (speciellt vid sjukhus och dyl.) eller för den delen inuti en överfull busskur när det hällregnar.

Sedan finns det de som dessutom blir arga och tar illa upp om man försöker att vifta bort röken ur sitt ansikte.

Jag vet att många rökare känner att de blir inskränkta och närmast förföljda samt att de inte själva längre känner av hur mycket det faktiskt luktar (eller för den delen inser att det är hälsovådligt
också för omgivningen) men i min värld är det ingen självklarhet att man skall få förpesta andras omgivning utan vidare. Jag försöker att inte utsätta min omgivning för risker förenade med mina egna handlingar i största möjliga utsträckning. Är det inte rimligt att begära samma sak av rökare? Hur bemöter man bäst dem som inte tänker sig för utan att de skall känna sig för trängda och arga för att tänka efter?

Svar: Man kan alltid, med ett vänligt tonfall, säga till den rökare som man besväras av: ”ursäkta, kan du blåsa röken åt ett annat håll/ kan du gå ditåt, jag tål inte cigarrettrök” – vilket ju är sant även om man inte har astma. Det går bra att säga det i en busskur där rökning inte brukar tillåtas, utanför portar osv där rökare numera samlas (och ytterst sällan tar hand om sina fimpar som de tror går upp i rök, kanske) som om det vore en rättighet att sprida obehaglig lukt och dessutom skadlig sådan.

Att rökare känner sig kringrända och förföljda är sant men det är som det numera heter, deras problem. Andra behöver inte acceptera deras livsfarliga rökande. Numera vet alla hur otroligt skadligt det är att röka och att även passiv rökning är livsfarlig – det finns ingen anledning för icke-rökare att stå ut med detta.

Ja, ni som röker, det här låter strängt, och det är precis vad det ska vara; jag har själv ett långt arbetsliv som journalist i en på den tiden röktillåten miljö, och vet hur synnerligen äckligt och trist det är att utsättas för cigarrettrök som förstör ens hälsa och får ens kläder och hår att stinka rök trots att man själv inte röker.

Magdalena Ribbing

http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/11/20/rokprotest/

Stckars rökare, men så otäckt och så farligt är det

 

Vad gör jag för fel. Det står att det är publicerat men sen finns det inte på bloggen.

Om och om igen

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/yvonne-hirdman-jenny-bjorkman-urban-lundberg-dick-harrison-sveriges-historia-192

Min Ångest
för det är just min ångset det gäller, för jag tror inte att det finns två som har lika dan. Just nu så varken kan eller vill jag skriva om det för när jag känner mig fri från ångesten så känns det så långt borta att jag tror inte att det ska komma igen, men man kan ju alltid försöka, för det är ändå värre att skriva när jag har ångest för då blir minnet sämre och alla tankar blir så negativa och det blir så tråkigt, ja just tråkigt och då får jag mer eller mindre tvinaga mig till saker och ting, Det jag gör då blir alltid tråkigt i framtiden så egenligen så skulle jag inte göra någonting då heller.
När jag byggde huset så hade jag konstant ångest och då fick jag tvinga mig till att göra det sista för att jag skulle få det färdigt, sen dess så kan jag inte göra något på huset, Jag fick tvinga mig till att ändra om i hallen och med stor möda fick jag det halvfördigt, Stackars cicci och erik som ska ha det så.
När taket skulle målas vitt på övervången så fick jag ångest trotts att jag var väl underrättad, värre var det när det helt plötsligt låg en hög med kantplåtar i en hög vid huset utan att jag visste något, det hade varit så lätt att knacka ner dom lite med en hammare så hade dom inte varit farliga för varken för hundar eller älgar. Det var inget fel att dom kom bort för det blev ju inget med det projektet heller.
Nej värre var det när jag var hos min allt i alla man Ivan och jag ville bestsämma om tid för att vi skulle gå igenom en del papper. Trotts att dom informerade mig om att dom skulle ha främmat så gick jag inte därifrån för jag ville vänta på tillfälle för att bestämma tid. Först när Ivans fru blev mer än irriterad på Ivan så misstänkte jag att det var mig som hon var irriterad på så först då la jag rumpan mellan benen och körde därifrån. Då kändes det som jag fått en injetion direkt i huvudet och då kom den enormt stora ångesten och då måste jag påbörja motåtgärderna. Detta var på en fredag och på lördagen så sprang jag ca 23 km men tyvärr så hjälpte det inte så jag sprang och sprang mellan en och två mil varje dag. Jag har två sorters ångest, en är kemisk, kallar jag det, då jag får ångest av t ex mat, tabletter eller liknande. Den sortens ångset går att springa bort, värre är det med den sociala ångseten den är nästan omöjlig att få bort, det hjälper inte med fysisk aktivitet och det var just den sortens ångest som jag fick när jag var hos Ivan. När jag får den typen så är det bara till att invänta tills man blir så angripen att minnet blir utmattat helt så jag har glömt eller förtränkt allt. Jag har många gånger funderat på vad dom sa till sina främmande om den tråkiga farbrodern som inte gav sig av. Kanske dom sa, vi sa ju att vi skulle ha främmat och än då så gick han inte
Nästan lika retfullt var det när jag sprang runt växjösjön en gång och det var ett par som var så snälla och stoppade mig och undrade hur jag mådde. NÄr dom frågade hur många barn jag hade och hur gamla dom var så mindes jag inget. Det var oerhört retfullt för jag fick inte tillfälle att redogöra hur det var och jag kunde naturlligtvis inte gå igenom allt för att göra mig förstådd så vi skildes med att jag gett dom det intrycket att jag var så förkalkad och gömsk. Det finns fullt av goda och hjälpsamma människor och jag tror att just i sverige så har vi dom hjälpsammase människorna på jorden, Det är inget som jag hittar på för det är andra som säger det, jag läste en insändar som en norrman skrivit och som sa att när han frågade efter vägen så var dom så hjälpsamma och ville förvissa sig om att han kom rätt väg, så han sa att det skulle dom aldrig göra i norge och ändå så är det väl inte så stor skillnad på sverige och norge tror jag. Jag är glad för att jag är svensk för då får jag vara hur hjälpsam som helst och det kan inte missuppfattas.
Nu har det nog blivit för mycket så det finns nog ingen som har tålamod att läsa allt så jag för kanske forsätta en annan dag, eller natt kanske för det är helt mörkt så det är nog natt

Utan förhandsgranskning blev det

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 I går onsdag så kom jag som vanligt tidigt till preem, innan halv sex i alla fall  och så förväntade jag mig att  min lilla mia skulle komma några minuter efter mig, men när klockan var 7 minuter i sex så ringde jag till henne och då väkte jag henne, hon låg då hos sin pojkvän och hade ställ in mobilen på ringning men n ågot hade gått snett så hon blev inte väckt förränn min signgal kom fram.. Vi öppnar normalt kl 6 och hon kom först 20 minuter över sex, jag var ute några gånger och talade om att flickskrället som skulle öppna hade sovit över sig, några stannade kvar och våntade tills hon kom någon körde, Denna mia är normalt mycket skicklig och snabb men nu slog hon alla rekord, på ynka 2 min så hade hon öppnat kassaskåpet och räknat dagskassa, tänt lyset och öppnat dörrarna. Jag blev chockad. Först frågade jag

vad hon hade gjort och sen frågade henne om hon hade gjort det.

Lite senare så kom närmaste granne här i kårestad till mig på preem när jag höll på att köra ut sopsäckar till kontainern, när hon då trampade ner frikopplingen så var det n ågot som knäppte till och gick sönder så vi fick föra in bilen i ett hörn och så fick jag köra henne till evedal för hon skulle till en föreläsning där.

När det händer så händer det på preem

Tidsresan
Nu har vi år 2100, tjugoetthundra eller tjugoettnollnoll.
Tiden går, jag tykker inte det är längesen det var år 2000 och vad det har hänt mykket sen dess, inte minst stavningsförenklingen.
Alla bokstäver uttalas som dom låter och alla sj-jud stavas sj och alla tj-jud stavas tj. Uttalen jörs som det stavas och stavas som det uttalas. Ståkkholmsregionen får dominans eftersom det är över tre millioner männisjor där.
Meningen är att alla ska kunna läsa åkk förstå direkt vad som är skrivet. Till eksempel skrevs det tidigare genom, för kromosomuppsättningen, men nu stavas det jenåm, eller presis som det låter. Ett exempel på hur svårt det var att stava förr när Jätti stavades Gertie, endast en bokstav var rätt.
Bokstäverna C, Q, W, X åkk Z används inte.
Mykket av denna förenklad stavning har bidragit till att dom flesta som har haft svårt för att stava och läsa har kommit in i sammhället och har kunnat få befattningar som bara var en drömm för några år sen.
Det kansje bästa är att det är så mykket lättare för nybörjare att lära från början. En grupp är invandrare som har fått det betydligt lättare att lära in. En stor nakkdel har varit för språkforskare som tjämpade emot länge, men den största svårigheten var nog med dom som var duktiga på stavning och läsning, att få dom att förstå hur mykket bättre allt skulle bli i framtiden. Nu förs knappast någon diskusjon längre, endast språkforskare har svårt för att glömma den gammla stavningen.

Tack för att du finns och för att du har samma intresse och inställning som jag. Du har också en ovanligt stor kreativitet och ovan på allt gott så svarar du på mina mail, du ska veta att jag har tröttat ut alla mina mailkompisar. Jag har ett stort problem, ingen förstår mig när jag börjar tala om e-catens möjligheter och vilket samhälle vi kommer att få, bara du förstår mig. Jag tror att du liksom jag tänker lite längre, utan att vi är bättre människor för det. Vi måste träffas och gå igenom alla utmaningar. Det är bara du och jag som kan lösa världens problem. Vi ser inte det som problem utan en utmaning som allt annat som vi gör och jag förmodar att du liksom jag blir så lycklig när vi har löst problemet. När jag ser saker falla samman och uppfinningen tycks klar så får jag en sån obeskrivlig lyckokänsla.

Alla människor kommer att få det bättre och krig är helt uteslutet, varför skulle dom kriga när dom kan få mat så mycket dom vill och värme eller kyla i bostaden. Kostnaden är försumbar bara själva grejerna kostar. Tänk när det inte kostar något, eller mycket mycket lite i driftkostnad, att transportera varor och människor. Vi kommer att få mycket pengar över till allt annat och respektive stater få in mycket mer medel som i sin tur kan gå till forskning och utveckling. Nu vill jag sväva ut lite i min fantasi och tänka på hur mycket som kan botas med embryonala stamceller, Detta är för stort att börja skriva om det tar vi när vi träffas. Redan nu så har dom forskat fram lampor som har frekvenser som passa för växter men det kommer mer och med tiden lampor som har alla frekvenser som solen har och då kan vi odla vilka växter vi vill och när vi vill och hela året, vi kan utnyttja alla tomma gruvor och göra bostäder där och vi kan odla där, det kan bli millionstäder där och utan mygg, knott, varg mm. ingen storm och inget regn, Vi kan reglera dagens och nattens längd, Vi har naturligtvis badbassänger  med olika temperaturer och motionsslingor med underbara växter som blommar året om och palmer och frukträd av alla de slag. Blir det trist så tar vi elbilen och kör till flygplatsen och åker till en plats som vi önskar och snabbt och utan mellanlandning, men vi kommer då att märka att hemma i gruvan är den bästa tillvaron så då åker man hem och vilar upp sig. 

Jag får sådan obeskrivlig lyckokänsla när jag tänker på e-caten och  den förändring som kommer att ske. Vi kan odla hur mycket som helst och vi kan bli 10 gånger fler på jorden om vi vill, hindret är råvarorna som vi få styra och som du skrev något om överstatligt som styr och miljön kommer att prioriteras hela tiden, Nickel finns i stora mängder men det ska räcka i tusentals år

Å vilken framtid vi har. Synd att man inte är 20 eller bara 50 nu, men jag har skött mig ganska bra med kost och motion så jag ska försöka vara med i den otroligt intressanta framtiden. Om inget oförutsett inträffar så kommer jag nog att bli en hel del över 100 och innan dess så kanske dom har forskat fram så att man ska kunna leva betydligt längre och då är det ingen omöjlighet att att jag får uppleva min 170årsdag d v s 2100. Ingen hade väl trott jag jag skulle bli så gammal och så frisk hela tiden. När du tänker så gör du mig lycklig.

När vi träffas tar vi hand om problemen och ser dom som utmaningar och löser och åtgärda allt.

God natt och sov och dröm sköna e-catdrömmar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rätt egendomligt att jag inte hört eller förstått vad allice varit med om i sin uppväxt. Hon har först nu berättat hur fint hon hade det hos vår farfar och farmor och hur älskad hon var i sin uppväxt men också hur hårt hon tog det när dom gick bort och hur svårt det var att komma tillbaka till våra föräldrar. Hon har berättat hur utstött hon blev av sin syster svea och hur vår mor arbetade och inte kunde eller han visa ömhet och kärlek varken mot henne eller mot oss, för att inte tala om far som inte hade någon skyldighet att bry sig om barn för det ansågs vara ett fruntimmergöre och då hade man ansetts för att vara ett fruntimmer, som man sa på den tiden. Det egondomligaste i detta tycker jag är att hon har haft så fin kärlek till sina barn och uppfostrat dom så fint, alla har blivit så lyckade som man över huvud taget kan begära. Efter vad hon sagt så fick hon inte mycket hjälp av sin dåvarande man och hon har inte mycket över för honom.
Min syster svea minns jag så väl att hon gjode allt för mig och tog hand om mig så väl som om hon varit mamma till mig. Synd att hon blandade in sig i för detta russelianarna. Det gick aldrig att tala med henne om något för då gled hon alltid in på religionen så därför så undvek jag henne och nu är hon borta sen lite mer än ett år

Jaså har ingen talat om det för dig, men det är en lång historia och inte på långt så dramatiskt som det låter. Jag kommer förmodligen att leva i några år till, i sämsta fall några månader.

Konstigt med mig denna gång för jag tar inte till mig det på det upprörande sätt som jag brukar göra och den ångest som jag haft sen jag fick beskedet har jag skyllt på annat.

Jo det började när jag höll på att utforska min kropp och till min fasa upptäckte en ca 3 ggr 4 cm stor knöl i ljumsken, så jag kontaktade min husläkare och han kollade och konstaterade att det verkligen hade kommit en knöl på den stora knölen, Han skickade remiss till kirurgen. Men det lustigaste med detta var att efter ca två veckor så var den otäcka knölen(alltså den lilla knölen) helt borta, så jag åkte ner till vårdcentralen och sa att knölen var bort så att jag inte behövde utnyttja remissen längre, men efter samtal med en sköterska så övertalade hon mig att avvakta och invänta brev från dom. NÄr dom i sin tur undersökt och konstaterat att det var ett vanligt ljumskbråck så ville dom göra en operation. Innan dess så skulle jag ha ett förberedande samtal med en sköterska. det var den gången som jag åt lunch och såg den gråtande mannen.

Inom tre månader ska jag bli opererad lovade dom. Hoppas att vi träffas innan så att vi får ta farväl, eller göra avslut, i fall det skulle misslyckas med operationen. 

Hur har du det själv med ljumsken?

På tal om ljumsken så visar dom nästan alltid att det kommer ett omfattande regnområde in över västkusten och rör sig i nordöstlig riktning. Ur religiös synpunkt så kanske det har bestämts att ni ska prövas mer än andra, Man kan också tänka sig att han som styr har fått några lågtryck för mycket när alla andra fått lagom och så har han tänkt att dom kan lika väl ta dom också

I går var jag på larsarettet och kollade lite inför en opperation av jumskbrock om några månader och då passade jag på att äta  på resturangen där och när jag  satt och åt så märkte jag ett yngre par, där han satt med en näsduk i ena handen och torkade tårarna hela tiden, dom var kanske i trettioårsåldern. hon verkade tröst  När jag ätit färdigt så gick jag därifrån, men sen på natten började jag tänka på att jag skulle kanske gått fram till dom och tat reda på om jag skulle kunna förmedla någon sorts hjälp med min fina andesyn och att vi vet nu att vi kan får en mycket finare tillvaro efter livet här.  Hade jag vetat innan att jag skulle kunna hjälpt dom då hade jag inte tvekat, men vi är ju så rädda här i sverige att blanda oss i andras förhållande och ja är ju inget undantag. Det kanske rörde sig om en olycklig kärlek och då tror jag inte att jag hade något att komma med till någon hjälp

 

Ångest, ångest och ångest