kerlek.blogg.se

18 februari 2013
Jag tycker ,Det Okända, är det bästa tvprogrammet som finns på tv, av alla program, därför ser jag alla program som jag har möjlighet att se. Men ingenting är så bra att det inte går att göra det bättre. Jag skulle vilja att ni ber mederpersonerna innan dom påbörja sin undersökning av eventuella andar att dom ska fråga andarna om andarna har någon känsel och smak. Syn och hörsel verkar dom ha. Och hur är tidsuppfattningen för dom, går tiden fort eller står den stilla. Hur mår dom, kan dom uppleva glädje och sorg, mm, mm.

Det är nog inte många är så tacksamma som jag är för sitt jobb för jag trivs så bra och har så roligt. I går så fick jag hjälpa några med bl a automattvätten och med att kolla trycket i ringarna, alla är så tacksamma, även personalen när jag möter dom så får jag ett gott ord på vägen och det värmer och inspirerar mig. Den som nog är mest generös med tackerna är Mia från furuby och så skrattar hon åt allt vad jag säger och då kan jag inte hålla igen utan det blir mer och mer lustigheter.
Ibland inbillar jag mig att jag skulle vara mer värd än bensinen, som jag får nu som lön, så jag funderar på om jag skulle kunna få lite löneförhöjning men efter den tanken så kommer det en annan hemsk tanke, tänk om jag då skulle få sparken, jag tror att jag då skulle ta tillbaka löneanspråken och krypa till korset och säga att jag kan arbeta helt gratis för det är inte bara arbetet som är så inspirerande för jag älskar min son john så mycket så jag känner det som jag skulle kunna göra vad som helst för honom. Tur att han inte läser detta för då skulle han kunna ställa ändå högre krav på mig.
Det är som sagt så inspirerande att jobba på preem och där finns inga problem men här i mitt hus tar det tvärt emot så jag kan inte göra något frivilligt utan jag får i så fall tvinga mig till det och då blir det ännu värre nästa gång. Varför är det så? Jag tror att det beror på att när jag byggde, huset en gång för mycket länge sen, så fick jag tvinga mig till att slutföra det, för jag hade sån ångest, men det tog tid och var oerhört motigt och jag tror att det beror på att jag fortfarande har så stort motstånd till att göra något på detta hus.

Jag har lärt mig mycket av, Det Okända, där andarna förmedlar att vi ska ta vara på alla fördelar i detta livet och ha så roligt och trevligt som möjligt, det kan man genom att försöka umgås med människor som man känner att kemin stämmer och att undvika dom andra. Ibland så måste man ändå vara i närheten av någon av den sorten, som på jobbet har jag en tjej som inte jag vill vara i närheten mer än absolut nödvändigt, men det måste man vid sådana tillfälle och det går och måste gå och det går bra, man får väga orden innan man släpper i väg dom. Det är mycket ovanligt att jag möter någon sådan som väl är. Det är precis tvärt om för allice, för henne är det sällan att det är någon som passa, så hon måste ha det väldigt jobbigt. Det är sällan som hon har någon som hon trivs med av hemtjänst, inte någon av tjejerna vad jag förstår, däremot går det bättre med killarna.
Allice och jag har aldrig gått ihop. Svea älskade jag mycket för hon var så snäll och hjälpte mig med så mycket så henne har jag nog mycket att tacka för att jag är så lycklig och älskar mina barn så mycket och har älskat mina före dettingar, sen att jag inte kunde få behålla dom kan ha berott på mycket bl a att jag slutade vara en männniska och i stället blev en inåtvänd ångestsjuk varelse som man inte kan begöra att någon ska stå ut med någon längre tid. I det okända, tillsammans med min psykoanalys av mig själv, så har jag lärt mig att man ska förlåta och glömma om man vill ha ett lyckligt slut på livet. Det kan kanske ses som egoistiskt att man glider fram där man inte ska skadas men om man är en överkänslig individ och vill ha det bra så är det ett alernativ. Jag kanske inte lever om ynka 30 år och då är det så viktigt att det är så fint den sista lilla stunden på planeten tellus.
Allice har vid några tillfällen tagit upp, att jag köpte gården för billigt och hon nämde att hon inte fick med någon av dom andra syskonen till att processa mot mig. Jag tror inte att någon av dom skulle velat gå mot mig, men hon var som sagt så ensam i det fallet.
Jag har bestämt att vi tre som är kvar nu ska hålla ihop den sista tiden och det tycker dom också. Erik är arg på mig nu förstås.

Allice tillhör dom som jag helst vill hålla mig från, man får ta i, vår kemi passar inte alls, hon behöver inte vara någon sämre människa för den skull, vi är olika och det måste man acceptera. Jag vill än då hjälpa henne så mycket jag kan så att hon trivs i sin svåra situation med dålig syn och alla tänkbara sjukdomar.
Inte mer än 30 år att leva sa jag, men det kan vara fel för det forskas mer än någon gång tidigare och det går fortare och fortare och dom kan bota och byta det mesta på gamla kroppar så det skulle inte vara omöjlig att jag får uppleva min 170årsdag d v s år 2100 tjugoetthundra, är man frisk och klarare i huvudet än jag är nu så skulle det vara mycket intressant, för då tror jag att ENERGIKATALYSATORN har slagit igenom helt och att alla hus uppvärms med e-caten, alla bilar, båtar, flygplan, farkoster och mycket mycket annat går på den. Jag vill inte missa det så därför så vill jag vara med så länge som möjligt. Hur skulle man se ut vid en så hög ålder när man ser ut som jag vid 82. Jo, jag vet vid den tiden så kan man nog opperera sig på så sätt att man skala huden och sätter på embryonalt odlad hud och man blir som ny på nytt, näsa och öron kommer att växa lite än då, men det får omgivningen stå ut med.
Tänk dig att det inte kostar dig något, mer än slitaget, att köra hit eller till stockholm eller till norrland för den delen. Ock vad billigt och enkelt med flyg, ingen mellansandning och mycket kortare restid, planen skulle kunna gå hur fort som hels, inget lättantändligt bränsle som kanske väger 15000 kg, Bränslet till e-caten väger kanske högst ett hekto och så en million gånger större kraft. Alla får det bra särskilt dom fattiga.
Med tiden blir det en tillvänjning och sen bryr man sig inte och ingen sätter värde på det då. Endast dom som upplevt 30 och 40 talet kommer sätta väre på hur bra det blivit och det blir vår uppgift att förmedla det så att dom också kan sätta värde på det och njuta som jag gör nu, för jag har en viss benägenhet att ta ut allt i förskott så jag njuter just nu i fulla muggar av allt som komma skall.
Jag ska njuta av att komma in till preem nu, dom öppnar kl 6 i dag måndag

Rätt egendomligt att jag inte hört eller förstått vad allice varit med om i sin uppväxt. Hon har först nu berättat hur fint hon hade det hos vår farfar och farmor och hur älskad hon var i sin uppväxt men också hur hårt hon tog det när dom gick bort och hur svårt det var att komma tillbaka till våra föräldrar. Hon har berättat hur utstött hon blev av sin syster svea och hur vår mor arbetade och inte kunde eller hann visa ömhet och kärlek varken mot henne eller mot oss, för att inte tala om far som inte hade någon skyldighet att bry sig om barn för det ansågs vara ett fruntimmergöre och då hade man ansetts för att vara ett fruntimmer, som man sa på den tiden. Det egondomligaste i detta tycker jag är att hon har haft så fin kärlek till sina barn och uppfostrat dom så fint, alla har blivit så lyckade som man över huvud taget kan begära. Efter vad hon sagt så fick hon inte mycket hjälp av sin dåvarande man och hon har inte mycket över för honom.
Min syster svea minns jag så väl att hon gjode allt för mig och tog hand om mig så väl som om hon varit mamma till mig. Synd att hon blandade in sig i för detta russelianarna. Det gick aldrig att tala med henne om något för då gled hon alltid in på religionen så därför så undvek jag henne och nu är hon borta sen lite mer än ett år