Lilla jag
Kategori: Allmänt
Den 25 september 1930 hände mycket den dagen, först hackade dom upp alla potatisen och körde in dom och lite senare så blåste vagnboden iväg och sist men inte minst så föddes lille jag ,totten.
Mina första och starkaste minen var nog när min broder göte var född och nästan ett år, han föddes 1933. Alltså sommaren 1934 då jag skulle fylla 4. Mossan jobbade så mycket som hon kunde för det var så mycket att göra för far låg ute hela veckorna och jobbade på sågverk och lite senare på byggen och då var det ibland för långt att cyckla hem så dom låg över hela veckorna på samma bygge.
Jag tror att mor hade damp eller något liknande för hon kunde inte vara stilla och trivdes absolut inte att gå inne och sköta barn, hon ville lita på mig så hon undervisad mig hur jag skulle sköta honom, han fick inte skrika och jag fick inte lämna honom.
Jag minns som igår hur svårt det var för mig, för naturligtvis så skrek han trotts att jag gjorde allt för att trösta så att han inte skulle skrika så skrek han ändå.
När sen mor kom in så frågade hon naturligtvis om han hade skrikit, jag kunde inte säga att han hade skrikit för då hade jag inte skött mig, kände jag, så jag ljög och fick så dålig samvete för det så jag känner fortfarande den känslan.
Jag minns också hur otroligt drygt det var mellan perioderna som mor var inne, jag tittade kanske tusen gånger på klockan för jag visste när båda visarna var uppe så skulle mor komma in och laga mat och vara inne en stund.
Den obeskrivliga ångesten som jag hade då kan jämföras med den som jag hade när jag var som sämst, 1989 - 1992. Jag har lite svårt för att minnas ångesten 89-92 men jag minns så mycket bättre den jag hade som liten och jag kan känna igen den än idag. Tänk vad viktigt med att sköta dom små barnen för det kommer att följa dom genom hela livet.
Först nu efter 70 och efter det jag gick igenom psykoanalysen så kan jag acceptera och älska mig själv och tycka att det var synd att dom kunde behandla den lille söte och snälle ungen jag så illa, ja justs så känner jag det nu.
En rolig händelse minns jag väl, göte var nog inte född då. Jag ville inte bajsa för det gjorde så ont i skjärten och då kom jag på att sätta mig på en sten vid källarstukarn och där satt jag och försökte stoppa så att bajset inte skulle komma ut och så satt jag där till någon kom och tog hand om mig och bajset, jag minns när mor kom och fixade det, hon blev inte arg och det tyckte jag var konstigt, jag uppskattar henne mycket för det, än idag.
Det är rätt egendomligt för vissa saker etsar sig fast lite mer än andra. Jag var på övervångien och såg ut genom fönstret och där såg jag att svea lekte med en mämnårig flicka och då tänkte jag att henne skulle jag nog kunna gifta mig med. Jag älskade min syser svea och jag älskade allt som fanns runt henne.
En annan händelse var när jag lärt mig hitta genom skogen till vår granne och jag fick gå dit hur många gånger som helst med posten, för postmästare cycklade och körde inte längre.