kerlek.blogg.se

Jag vill så ohemskt gärna att du tar huvudanvaret för katterna från och med nu, Jag älskar dom inte längre. I så fall skulle jag kunna tänka mig andra katter, men jag lover inget så behöver jag inte ta något ansvar heller om det skulle dyka upp några nya. Samtidigt vill jag att du inte släpper in dom i min lägenhet för dom springer runt på bord och diskbänk och letar efter mat och så bajsar dom inne nu. Du fick torrfodret så jag ger dom ingen mat, jag har lite burkmat om du vill ha det så blir det bra.

Tur att dom inte kan få några kattbarn för då hade man varit uppbunden av dom livet ut, Alltså katternas livslängd..

När du läser detta så kan du väl   tageschill@yahoo,se   till  mig.

En skön och njutbar helg och ett njutbart nytt år

Jag tror att jag gått dit kanske 30 gånger och då ville dom visa sin uppskattning genom att ge mig en påse karameller. Den besvikelsen har jag svårt för att glömma.
Kanske ändå värre när erik och jag skulle gå samma sträcka tillsammans, han sa att tågen brukade gå där, men det kan dom väl inte för här finns inga spår, sa jag, jo dom klarar det sa han och så visslade som om det var ett tåg i antågande och jag trodden på honom till sist och jag blev så rädd så jag började gråta och då tror jag att han hade nått sitt mål.

Den 25 september 1930 hände mycket den dagen, först hackade dom upp alla potatisen och körde in dom och lite senare så blåste vagnboden iväg och sist men inte minst så föddes lille jag ,totten.
Mina första och starkaste minen var nog när min broder göte var född och nästan ett år, han föddes 1933. Alltså sommaren 1934 då jag skulle fylla 4. Mossan jobbade så mycket som hon kunde för det var så mycket att göra för far låg ute hela veckorna och jobbade på sågverk och lite senare på byggen och då var det ibland för långt att cyckla hem så dom låg över hela veckorna på samma bygge.
Jag tror att mor hade damp eller något liknande för hon kunde inte vara stilla och trivdes absolut inte att gå inne och sköta barn, hon ville lita på mig så hon undervisad mig hur jag skulle sköta honom, han fick inte skrika och jag fick inte lämna honom.
Jag minns som igår hur svårt det var för mig, för naturligtvis så skrek han trotts att jag gjorde allt för att trösta så att han inte skulle skrika så skrek han ändå.
När sen mor kom in så frågade hon naturligtvis om han hade skrikit, jag kunde inte säga att han hade skrikit för då hade jag inte skött mig, kände jag, så jag ljög och fick så dålig samvete för det så jag känner fortfarande den känslan.
Jag minns också hur otroligt drygt det var mellan perioderna som mor var inne, jag tittade kanske tusen gånger på klockan för jag visste när båda visarna var uppe så skulle mor komma in och laga mat och vara inne en stund.
Den obeskrivliga ångesten som jag hade då kan jämföras med den som jag hade när jag var som sämst, 1989 - 1992. Jag har lite svårt för att minnas ångesten 89-92 men jag minns så mycket bättre den jag hade som liten och jag kan känna igen den än idag. Tänk vad viktigt med att sköta dom små barnen för det kommer att följa dom genom hela livet.
Först nu efter 70 och efter det jag gick igenom psykoanalysen så kan jag acceptera och älska mig själv och tycka att det var synd att dom kunde behandla den lille söte och snälle ungen jag så illa, ja justs så känner jag det nu.
En rolig händelse minns jag väl, göte var nog inte född då. Jag ville inte bajsa för det gjorde så ont i skjärten och då kom jag på att sätta mig på en sten vid källarstukarn och där satt jag och försökte stoppa så att bajset inte skulle komma ut och så satt jag där till någon kom och tog hand om mig och bajset, jag minns när mor kom och fixade det, hon blev inte arg och det tyckte jag var konstigt, jag uppskattar henne mycket för det, än idag.
Det är rätt egendomligt för vissa saker etsar sig fast lite mer än andra. Jag var på övervångien och såg ut genom fönstret och där såg jag att svea lekte med en mämnårig flicka och då tänkte jag att henne skulle jag nog kunna gifta mig med. Jag älskade min syser svea och jag älskade allt som fanns runt henne.
En annan händelse var när jag lärt mig hitta genom skogen till vår granne och jag fick gå dit hur många gånger som helst med posten, för postmästare cycklade och körde inte längre.

Rätt egendomligt att jag inte hört eller förstått vad allice varit med om i sin uppväxt. Hon har först nu berättat hur fint hon hade det hos vår farfar och farmor och hur älskad hon var i sin uppväxt men också hur hårt hon tog det när dom gick bort och hur svårt det var att komma tillbaka till våra föräldrar. Hon har berättat hur utstött hon blev av sin syster svea och hur vår mor arbetade och inte kunde eller hann visa ömhet och kärlek, varken mot henne eller mot oss, för att inte tala om far som inte hade någon skyldighet att bry sig om barn för det ansågs vara ett fruntimmergöre och då hade man ansetts för att vara ett fruntimmer, som man sa på den tiden.
Det egondomligaste i detta tycker jag är att hon har haft så fin kärlek till sina barn och uppfostrat dom så fint, alla har blivit så lyckade som man över huvud taget kan begära. Efter vad hon sagt så fick hon inte mycket hjälp av sin dåvarande man och hon har inte mycket över för honom.
Min syster svea minns jag så väl att hon gjode allt för mig och tog hand om mig så väl som om hon varit mamma till mig. Synd att hon blandade in sig i för detta russelianarna. Det gick aldrig att tala med henne om något för då gled hon alltid in på religionen så därför så undvek jag henne och nu är hon borta sen lite mer än ett år

Med tiden blir det en tillvänjning och sen bryr man sig inte och ingen sätter värde på det då. Endast dom som upplevt 30 och 40 talet kommer sätta värde då hur bra det blivit och det blir vår uppgift att förmedla det så att dom också kan sätta värde på det och njuta som jag gör nu, för jag har en viss benägenhet att ta ut allt i förskott så jag njuter just nu i fulla muggar av allt som komma skall.
Jag ska njuta av att komma in till preem nu, dom öppnar inte förrän kl 8 idag. juldagen
Nu har jag suttit här i över en timma så nu får det räcka för i förmiddag

Allice har vid några tillfällen tagit upp, att jag köpte gården för billigt och hon nämde att hon inte fick med någon av dom andra syskonen till att processa mot mig. Jag tror inte att någon av dom skulle velat gå mot mig, men hon var som sagt så ensam i det fallet.
Jag har bestämt att vi tre som är kvar i livet nu ska hålla ihop den sista tiden och det tycker dom också. Erik är arg på mig nu förstås.
Allice tillhör dom som jag helst vill hålla mig från, man får ta i, vår kemi passar inte alls, hon behöver inte vara någon sämre människa för den skull, vi är olika och det måste man acceptera.
Jag vill än då hjälpa henne så mycket jag kan så att hon trivs i sin svåra situation med dålig syn och alla tänkbara sjukdomar.
Inte mer än 30 år att leva sa jag, men det kan vara fel för det forskas mer än någon gång tidigare och det går fortare och fortare och dom kan bota och byta det mesta på gamla kroppar så det skulle inte vara omöjlig att jag får uppleva min 170årsdag d v s år 2100 tjugoetthundra, är man frisk och klarare i huvudet än jag är nu så skulle det vara mycket intressant, för då tror jag att ENERGIKATALYSATORN har slagit igenom helt och att alla hus uppvärms med e-caten, alla bilar, båtar, flygplan, farkoster och mycket mycket annat går på den. Jag vill inte missa det så därför så vill jag vara med så länge som möjligt. Hur skulle man se ut vid en så hög ålder när man ser ut som jag vid 82.
Jo, jag vet vid den tiden så kan man nog opperera sig på så sätt att man skala huden och sätter på embryonalt odlad hud och man blir som ny på nytt, näsa och öron kommer att växa lite än då, men det får omgivningen stå ut med.
Tänk dig att det inte kostar dig något, mer än slitaget, att köra hit eller till stockholm eller till norrland för den delen. Ock vad billigt och enkelt med flyg, ingen mellansandning och mycket kortare restid, planen skulle kunna gå hur fort som hels, inget lättantänkligt bränsle som kanske väger 15000 kg, Bränslet till e-caten väger kanske högst ett hekto och så en million gånger större kraft. Alla får det bra särskilt dom fattiga.

Jag har lärt mig mycket av, Det Okända, där andarna förmedlar att vi ska ta vara på alla fördelar i detta livet och ha så roligt och trevligt som möjligt, det kan man genom att försöka umgås med människor som man känner att kemin stämmer och att undvika dom andra. Ibland så måste man ändå vara i närheten av någon av den sorten, som på jobbet har jag en tjej som inte jag vill vara i närheten mer än absolut nödvändigt, men det måste man vid sådana tillfälle och det går och måste gå och det går bra, man får väga orden innan man släper i väg dom. Det är mycket ovanligt att jag möter någon sådan som väl är. Det är precis tvärt om för allice för henne är det sällan att det är någon som passa, så hon måste ha det väldigt jobbigt. Det är sällan som hon har någon som hon trivs med av hemtjänst, bara någon av tjejerna vad jag förstår, däremot går det bättre med killarna.
Allice och jag har aldrig gått ihop. Svea älskade jag mycket för hon var så snäll och hjälpte mig med så mycket så henne har jag nog mycket att tacka för att jag är så lycklig och älskar mina barn så mycket och har älskat mina före dettingar, sen att jag inte kunde få behålla dom kan ha berott på mycket bl a att jag slutade vara en männniska och i stället blev en inåtvänd ångestsjuk varelse som man inte kan begöra att någon ska stå ut med någon längre tid.
I det okända, tillsammans med min psykoanalys av mig själv, så har jag lärt mig att man ska förlåta och glömma om man vill ha ett lyckligt slut på livet. Det kan kanske ses som egoistiskt att man glider fram där man inte ska skadas men om man är en överkänslig individ och vill ha det bra så är det ett alernativ. Jag kanske inte lever om ynka 30 år och då är det så viktigt att det är så fint som möjligt den sista lilla stunden på planeten tellus.

Det var  den 23 okt 2012 som jag varit hos allice min syster och gjort en stor omelett som blev god och lyckad, Efter det så skulle jag se på, det okända där, för jag hann inte hem tills det skulle börja, När jag sett knaappt hälften så kom airon.min systerdotter, in och sa att hon ville inte att jag skulle se mer på det programmet därför att det drog in demoner in i huset. Jag hade svårt för att förstå vad hon menade men jag var ju inte hemma hos mig så jag kunde inte bestämma när det inte var i mitt hus så jag la rumpan mellan benen och åka hem, Det var lite kvar av programmet så jag såg det där.

Jag vill påminna dom som inte vet eller har glömt att:

idag mellan kl 16,20  - 17,20 på svt kanal 2, så kommer det bl a att diskuteras om ENERGIKATALYSATORN.

Det är den största uppfinning genom tiderna och den kommer att förändra världen och för alla månniskor på denna jord.

Om du vill så kan du informeras i förväg med att klicka på denna länk och läsa. http://blogg.vk.se/riskmanagement/etikett/gratis+energi

Kan vi göra olika val.

Jae. Både ja och nej. En del kan göra dom flesta val medan det finns andra som inte har mycket dom kan välja på.

För min egen del så minskas valmöjligheten när jag har ångest och ju mer ångest jag har destu  mindre blir valmöjligheten. 

Den som är ung, rik, frisk och mycket begåvad har stora möjligheter att välja, har hen ett treligt sätt och kanske ser bra ut så ökar möjligheten att kunna välja en lämplig partner också. Men hur är det med den som är sjuk och fattig. Svaraet säger sig själv.

Jag är 82 år och frisk och tycker livet är kul. Det finns fördelar med att vara äldre också.

Jag jobbar på Preem och då lär jag känna många både kunder och personal. Om det är någon som visar sig trevlig och vill gärna tala med mig då vet jag att det inte beror på att jag ser bra ut, för jag jobbar med att hålla iordning och då kan man inte ha dom finaste kläderna och då är man långtifrån vacker. Jag vet att det är äkta känslor om det är någon som visar sin åmhet mot mig och det känns skönt. När man var i tjugoårsåldern fick man hela tiden vara på sin vakt och tänka om vänlighet och omtanke var ärligt menat.

Så visst är det finnt att vara gammal och det ser ut till att bli bara bättre och bättre.

Hur ska det sluta?

 

 

Kolla på vetandet värld, på svt 2 nästa gång kanske d 20 dec.

Det hanlar om Andre Rosses uppfinning,  energikatalysatorn.

Den kommer att revulotionera världen. Det är kall fusion en förening mellan nickel och vätgas under tryck och man får ut ofattbart mycket energi av det. Av ett gram nickel alltså ettusendles kilo får man ut lika mycket energi som av ca 6 kvm olja. Och då ska ni veta att det är ren energi, restprodukten blir tungt koppar. Det bästa med allt är att det inte kostar något eller försumbart, kanske 40 öre milen med bilen

Detta måste bli räddningen för moder jord, Om inget görs så kommer jorden att öka uppvärmning med 4 gr det närmast halvseklet och så länge det finns olja så förbrukas det och då kommer det att bli betydligt varmare än dom 4 gr. Tack vara ekanen så kan vi, inte bara minska utsläppen, utan helt upphöra med den.

För jag tror att den kommer att användas i allt som behöver energi: båter, bilar flygplan bl a

För att inte tala om till all värma och det är nog där vi får se dom första maskineerna som  produsera värme, det är först när vi behöver el som det fordras omvandling.

Eftersom det blir så billig energi så kan man faktiskt slösa mycket.

Man skulle kunna tänka sig att utnyttja uttjänskt gruvor och bygga enkla och billiga bostäder där och man ska kunna odla där.

I stället för som nu med vår korta växtperiod på ca 3 mån har vi 12 månader och vi kan reglera allt där, ljus, temperatur, fukthalt och utan vindar och utan farliga rovdjur. Vi kan förhindra ogräs av alla de slag. Gräsmattorna kan bli dom vackraste man sett.

Ändå roliare blir det kanske med odlingen att alla de slag. Vi kan alltid ha färskpotatis och kanske ändå bättre tomater som blir godare ju mer ljus dom får. Vi kan lätt ordna med simbasänger  löparesträckor och med palmer och andra vackra träd och växter som inte tål minussssgrader.

Det är endast fantasin som sätter gränser

 

I stället för att ligga och försöka sova så kan jag lika väl skriva om det som hänt i går torsdag.

När jag kom hem som vanligt så stannade jag bilen och la i ettans växel, för jag vill inte dra åt handbromsen för den fasnar lätt och så slits bromssbanden  upp, och så hoppade jag ur bilen och låste upp dörren men då tänkte jag på att jag skulle kanske kolla om det har kommit någon post, jag tog god tid på mig, och sen så gick jag ner mot postlådan, men när jag kommit ungiför halvvägs så kommer bilen mot mig. Jag blev en aning förvånad men jag öppnade bildörren och försökte stoppa den men det var inte så lätt för det var både halt och trångt, men strax innan den kom till den stora stubben så lyckades jag få stopp

Jag har aldrig trott att det skulle vara så svårt att få stopp på en skenande bil

Nu har jag förklaringen till varför bilen var flyttad ungiför en meter natten innan

Varför har vi inte samlevnad på programmet i skolorna. Jag tycker att det är det vikktigaste ämnet så därför borde det börja undervisas i första årskursen.

Tänk bara om man väljer fel livspartner och då börja tänka på om vi passar ihop och upptäcker att det fattas mycket och ska börja söka något nytt. Har man kanske till och med skaffat barn och ordnat det med en trevlig livsmiljö om krin sig hur svårt blir det inte då för alla parter, inte minst för barnen om det nu finns det. 

Jag har lite erfarenhet eftersom jag har varit  med om två skilsmässor. För en gångs skull så var jag förståndig, jag bestämde mig för att inte blanda in någon ny i mittkänsloliv förrän jag var fri från tidigare partnern. Och närjag var fri att jag inte blandade in någon som var gift eller hade bestämt med någon

I mina äktenskap hade jag flera tillfällen att byta och som jag såg det då till en bättre parner.

Jag minns när en kompis till mig ville att vi skulle på på oleo och dansa och jag dansade med en tjej som jag kände, hon blev så glad att hon kramade  mig och kysste  mig mitt på munnen. och så vacker som hon var med fina kläder och den dämpade belysningen. Men då tänkte jag som så, får jag bejaka dessa känslor eller hur gör man. Då tänkte jag , vad händer om jag bejakar dom sköna känslorna och låter allt bli som det vill. Det var inte svårt att förstå att det skulle bli skilssmässa och uppbrott i allt och inte nog med det. Dom sköna förälskelsekänslorna skulle få mycket stryk vid skillsmässan och dom skulle skadas och troligast utplånas. Allt sådant och lite till skulle kunna ingå i samlevnadsundervisningen. Annars är det lätt till att man vill förnya sin förälsälse så snart man känner en viss avmattning.

Det kan vara lätt till att fastna för något så enkelt som att hen hade fina kläder, vacker hudfärg, dansade bra eller såg vacker ut.

Allt sådant har ju maginell betydelse i jämförelse med hur man tycker att kemin stämmer, eller hur man trivs tillsammans. 

 

   På fredag den 7 december är det meningen att jag ska opereras för ljumskbråck. Jag har haft ett förberedande samtal med läkaren för ett par veckor sen så jag vet en hel del vad det handlar om. 

Jag ska duscha kvällen innan och så ska jag ha rena sängkläder och så ska jag även duscha på morgonen innan ljumskbråcksoperationen.  

Om det kommer att lyckas eller om jag kommer att lämnas över till bårhuset vet ingen annat än Gud och honom har jag dålig kontakt med.

 

Om jag skulle ha sån otur så att det blir något som går fel så har jag haft tid att meddela så många som möjligt så att dom är väl förberedda. Jag grunnar nog  mest på jobbet på preem, om dom kan uträtta mina sysslor eller om det kommer att bli ostädat och att ingen tar hand om soporna.

 

Tänk vad hemskt för mig  om allt skulle bli som vanligt och att det inte skulle märkas det minsta av att jag är borta, det skulle betyda att jag inte haft någon uppgift och jag som inbillar mig varje dag att jag har uträttat så mycket gott. Jag grunnar nog mest på mia om inte hon skulle märka något, det skulle vara genant och  bedrövligt för mig, hon som berömt mig så mycket och tackat mig så mycket och jag som har uppfattat att jag var en betydesefull person med mitt arbete som sopgubbe.

 

Snälla ni som läser mig blogg, håll tummarna för mig på fredag

 

       

                     

                             

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var 1956 när jag jobbade och bodde i stockholm. Jag hade blivit bekant med en kille och vi hittade ett par tjejer som vi gick ut med på en dansresturang. När vi ätit så skulle vi dansa men den tjejen som jag hade sa att vi fick inte sitta jämte dom för då fick dom inte dansa, så vi fick snällt gå och ställa oss någon annan stanns. Jag dansade med min tjej ändå och när vi dansat sista dansen så följde jag med henne hem, Hon bodde högt  upp på fjärde vångingen, tror jag, hon arbetade som hembiträde hos en familj och hon vågade inte låta mig följa med in i lägenheten så vi fick sitta i trappen och snacka och vänslas lite. Efter en stund så kände jag att hennes tårar rann ner för hennes kinder och på mina kinder så jag frågade vad det var som hon tänkte på.Jag trodde inte att det fanns så fina killar, sa hon, det tyckte jag var underbart så jag föreslog att vi skulle byta adresser så vi kunde hålla kontakten, för jag skulle strax därefter åka hem till mitt hem i småland.. 

När jag kom hem så skrev jag ett brev till henne och talade om hur det var hemma och lite allmänt annat. Efter några dagar så kom det ett svar som var både roligt och vemodigt för i det såg stog det att jag behövde inte skriva mer för hon ville inte ha kontakt med mig för hon visste att jag inte skulle kunna vara henne trogen eftersom jag var en sån fin männniska så jag skulle få precis vem jag ville. Så slutade den bekanskapen. Det är inte alltid bra att visa vem man är, om man nu är så bra som jag är, för jag är nog bäst då eftersom andra säger.det

Väl hemma i växjö skulle jag gå ut på dans men innan så träffade jag en kille som hette rune, han sa att jag skulle ordna två tjejer alltså en till honom också. Jag fixade en till mig och så åkte vi till honom där han spelade med sin orkester. efter det så åkte vi hem till henne. Det var första gången som jag träffade henne men inte sista för vi lyckades framställa tre pojkar och en flicka

I dag kom det fyra elever från Fagrabäckskolan och ville ställa några frågor till mig men jag hänvisade till butikschefen men hon hann inte så jag fick ta hand om det. Dom ville ha lite uppgifter om miljön. Jag frågade om dom hört talas om energikatalysatorn, det hade dom inte så jag gav dom min mailadress så lovade jag att skicka någon länk om detta. Ty med ekaten så kommer vi att rädda miljö, för den ska med tiden kunna gå att användas till nästan allt som behöver energi.

I kvällens program på vetandets värld i radion så talade dom om att dom har kommit så långt att dom har tagit vanliga hudceller och backat dom tills dom har blivit som embryonala stamceller och nu ska dom för första gången operera in dom i gula fläcken på människor. Jag visste att dom har gjort djurförök.

Helt underbart. Min syster allice har fel på gula fläcken så hon har bara lite ledsyn. Hoppas att hon kan hinna få sin sy tillbaka med en sådan operation.

Jag blir lyrisk eller nästan religiös när jag hör sådana underbara nyheter. Tänk vad många som kommer att bli lyckliga av detta, som har råd med det förstås om inte försäkringskassan betalar

Den 27 november 1900 föddes min mor.

Varför älskade jag inte henne så mycket när hon levde som jag gör nu?

Hon var nästan lika känslig som jag är men hon kunde visa sin känslighet mycket mer än jag gör. men hon hann inte vara tillsammans med oss något det var bara arbete för henne. Jag glömmer aldrig hennes omtanke om mig och hennes goda bondkringlor för att inte tala om havrekakorna, Ibland så blev dom misslyckade och det berodde på att hon tagit för mycket smör i och då flöt domut mycket men då visste jag att dom var extra goda också

I morgon är det jämt 112 år sedan min mor föddes.

Förr brukade det vara snö och oväder då. Jag minns när min far och jag satte upp snöstaket här på den dagen och det var minusgrader och snöade. Tänk vad mycket varmare och bättre det har blivit tack vare utsläppen. Om vi kan öka utsläppen så blir det ju ända varmare och skönare, men hur gör jag då. Andra vill inte släppa ut mer men jag vill ha varmare och då är det en möjlighet att få en bättre miljö för sådana fryskycklingar som jag.

Nej hu är det dags för lunch och sen ska jag åka in till preem och jobba. Jag börjar kl 5,30 och sen så öppnar vi kl 6,00. Det är en massa förberedelser.

 

http://blogg.vk.se/riskmanagement/etikett/gratis+energi

Nu har jag sprungit längörundan på 7 km och så har jag duschat och rakat mig och bytt till rena kläder.

Nu känns det verkligen skönt. Det var bara 2,2 plusgrader men det blåste inget så det kändes inte kallt på något sätt..

Ibland så tänker jag som så att om man alltid hade det så skönt och bra som just nu då skulle man nog inte sätta värde på det. Det kanske är just för att man har genomlevt svårigheter som man sätter värde på det sköna? Tänk om det är så att tack vare svårigheterna så blir livet bättre, då skulle vi egentligen bejaka det negativa mer och se det som positivt. Det låter för dumt, men det finns lite i det ändå.